Inte ens under mitten på åttiotalet då silvermängderna som kom till reningsverken var som störst, fanns det några skador från detta. Silverutsläppen har faktiskt minskat med över 90% sedan 1987 då det enligt statistik kom som mest silver till reningsverken.
En svensk och en schweizisk studie visar att silver neutraliseras i reningsverken
Silvernanopartiklar i avloppsvatten avskiljs i hög utsträckning till slammet vid reningsverken. Det visar en undersökning från IVL Svenska miljöinstitutet, som presenterades dagarna innan jul 2013. 80-100% av silvret avskiljs från avloppsvattnet, tas upp i slammet och omvandlas till silversulfid. Silvret utgör således ingen fara för något akvatiskt liv, när vattnet har renats och skickas ut till vattendragen igen.
http://www.cirkulation.com/tagTemplate?tag=silver
Den Schweiziska studien kom fram till samma resultat:
“They discovered that nanosilver does not remain in its metallic form for very long: it is efficiently transformed into a silver sulfide salt. ”We presume that sulfidation already largely takes place in the sewer channel,” Kägi says. That’s good news, because ”these salt crystals cause much fewer problems, the silver is much less soluble in this form”. Dissolved ions are the main reason why silver can be harmful to the environment and can stop bacteria from getting to work in the sewage sludge.”http://www.rdmag.com/news/2013/04/study-nanosilver-consumer-products-quickly-breaks-down-water
http://www.snf.ch/en/researchinFocus/newsroom/Pages/news-130418-press-release-barely-any-nanosilver-from-products-in-the-water.aspx
Följande genomgång av silver konstaterar att produkter baserat på nanosilver har existerat i mer än 100 år. Forskarna som har författat artikeln konstaterar att det inte rör sig om någon ny uppfinning som skulle kunna ge oanade skador på människor och miljö, som vissa vill göra gällande.
“Nanosilver is one nanomaterial that is currently under a lot of scrutiny. Much of the discussion is based on the assumption that nanosilver is something new that has not been seen until recently and that the advances in nanotechnology opened completely new application areas for silver. However, we show in this analysis that nanosilver in the form of colloidal silver has been used for more than 100 years and has been registered as a biocidal material in the United States since 1954. Fifty-three percent of the EPA-registered biocidal silver products likely contain nanosilver. Most of these nanosilver applications are silver-impregnated water filters, algicides, and antimicrobial additives that do not claim to contain nanoparticles. Many human health standards for silver are based on an analysis of argyria occurrence (discoloration of the skin, a cosmetic condition) from the 1930s and include studies that considered nanosilver materials. The environmental standards on the other hand are based on ionic silver and may need to be reevaluated based on recent findings that most silver in the environment, regardless of the original silver form, is present in the form of small clusters or nanoparticles. The implications of this analysis for policy of nanosilver is that it would be a mistake for regulators to ignore the accumulated knowledge of our scientific and regulatory heritage in a bid to declare nanosilvermaterials as new chemicals, with unknown properties and automatically harmful simply on the basis of a change in nomenclature to the term “nano”.”
Hela artikeln är här: http://pubs.acs.org/doi/pdf/10.1021/es103316qwww.ivl.se
EPA har tryggt och framgångsrikt reglerat nanosilverprodukter i årtionden.
Silver Nanotechnology Working Group har sammanfattat de felaktigheter som har framförts för att motarbeta nanosilver genom att påstå att silver skulle skapa oöverskådliga miljöproblem. Arbetsgruppen konstaterar bland annat att man felaktigt har använt extremt höga koncentrationer – som ligger långt från det som man kan uppnå ute i naturen. Silverjoner har gång på gång konstaterats att bli ofarliga genom interaktion med de vanliga ämnen som silverjonerna påträffar på väg genom avloppssytemet. Några av dessa ämnen är svavel, smuts och annat organiskt material. United States Environmental Protection Agency (EPA) är en federal miljöskyddsmyndighet i USA och till och med EPA:s egna forskare konstaterar att silverjoner neutraliseras en kort tid efter att de har släppts ut i avloppet. Arbetsgruppen har gjort tester som tar bättre hänsyn till hur det ser ut i verkligheten, istället för de tester som har gjorts under överdrivna förhållanden i ett laboratorium:
”…many of the calls for regulation of nanosilver cite in vitro (e.g. test tube) data obtained in idealized fluid conditions generally at extremely high dose concentrations i.e. far away from real-life use conditions. This is particularly true for silver where under real environmental conditions silver has repeatedly been shown, including by EPA’s own scientists, to be deactivated and rendered benign by ubiquitous environmental agents such as sulfur, dust, and organic matter. In vivo tests that adequately take into account conditions of real-life use provide a more appropriate context for assessing the real-life risk profile of nanosilver. ”
Många miljögrupper försöker få EPA att reglera produkter som utsöndrar silverjoner under förevändning att det skulle vara fråga om produkter som är så nya att det inte funnits motsvarighet till dessa sedan tidigare. Man har dock visat att produkter som innehåller silverjoner eller nanopartiklar av silver – har funnits godkända i USA redan sedan början på 1950-talet och att dessa inte har resulterat i någon miljö- eller hälsopåverkan på vare sig människor eller djur.
“…the SNWG made a detailed presentation to the Panel that demonstrated that over 50% of all current EPA-registered silver products are in fact based on nanosilver materials. Furthermore, nanosilver materials have been regulated by EPA for decades with an established record of safe use. Common sense, as well as the Agency’s commitment to quality science, would suggest that EPA take this history of safe nanosilver use into account when considering the risk profile of nanosilver materials and as part of making rational regulatory choices. Nanosilver is NOT a new material.”
Presentation visar även att silver i nanoformat har varit godkänt via EPA i USA sedan 1950-talet och att inga negativa effekter har rapporterats:
Silver i rötslam
De stora källorna till silver i avloppsvatten har tidigare varit fotolaboratorier och röntgenframkallning. I takt med utvecklingen mot digitalfoto och digitalröntgen har silverhalterna i slam mer än halverats de senaste åren. Silver tillsätts också som bakteriedödande ämne i kläder och andra produkter. Cirka 90 procent av inkommande silver från avloppsvattnet hamnar i slammet. Silverhalten i slammet har minskat i många år och ligger på bottenlåga nivåer och har sedan 1994 sjunkit från 27 mikrogram/g till 3-4 mikrogram/gram.
// Stockholm Stad http://miljobarometern.stockholm.se/key.asp?mo=3&dm=7&nt=8
Silvervarning motbevisad
I en debattartikel i Ny Teknik (2012), skrev Anders Finnson från Svenskt Vatten att silver var mycket farligt för fiskar och kräftdjur. Detta är synnerligen ett påstående som ter sig märkligt då man i de flesta djuraffärer säljer kolloidalt silver för att bota akvariefiskar från bland annat svampangrepp, med gott resultat. När Anders Finnson i TV-inslaget konfronteras med denna uppgift, blev han ställd och bollar över frågan till kemikalieinspektionen.
I samma debattartikel i Ny Teknik hävdade Anders Finnson också att silver spreds rakt ut i naturen via reningsverken, något som nu motbevisats genom en undersökning från IVL, Svenska miljöinstitutet. I denna nya studie har man genomfört undersökningar under helt realistiska förhållanden och funnit att silverpartiklarna binder till slammet. Efter att silvernanopartiklar passerat vattenreningsverket uppför de sig alltså inte som singulära partiklar, utan absorberas i slammet, där de löses upp och transformeras till silversulfid.
Branschorganisationen Svenskt Vatten har ännu inte kommenterat denna studie, som borde kullkasta de farhågor de har.
http://2op.se/2014/03/17/silvervarning-motbevisad/
Fungistop används för att behandla fiskar
Kolloidalt silver ha länge kritiserats för att det skulle vara farligt för fiskar om det läckte ut i vattendragen. Detta är inte sant eftersom djuraffärer säljer just kolloidalt silver för att råda bot på en rad sjukdomar hos fiskar, när de har drabbats av svamp eller bakterieangrepp. Då häller man ner Fungistop i vattnet vilket består av kolloidalt silver.
100 ml Fungistop räcker till 400 liter vatten, och innehåller 0,240 gram. Det skulle motsvara att man häller i 24 flaskor kolloidalt silver 10 ppm.
Tetra Medica Fungistop medicin för tropiska akvariefiskar från Tetra används för behandling av svampinfektioner, saprolegnia, bakteriella svampinfektioner och förebyggande mot infektiösa sår. Hjälper även mot svampangrepp på fiskrom och främjar nödvändig läkning av sår. Medicinern skyddar också fiskarnas slemhinnor. Räcker till cirka 400 l vatten.
Det handlar om mikroskopiska silvermängder
Använder du ett (!) plåster á 140 mg diklofenak innebär det att du gjort sjö- eller havsvatten motsvarande mer än två stycken 25 meters simbassänger för giftiga för vattenlevande organismer som t. ex fisk. Din användning resulterar i att det svenska gränsvärdet på max 0,1 mikrogram diklofenak per liter vatten i 1400 000 liter vatten överskrids.
Den mildaste tuben Voltarensalva i handeln innehåller 580 mg diklofenak – genom användandet av en tub svårnedbrytbart diklofenak omvandlas sjö- eller havsvatten motsvarande nästan 10 stycken 25 meters simbassänger till att vattnet blir för giftigt för fisk.
.