Det kolloidala silvrets verkningsmekanism

Bakterier är mycket småBakterier, Elektronmikroskop organismer, bara någon tusendel av en millimeter stora, och består av en enda cell utan kärna. Bakterier finns nästan överallt, i och omkring oss, på huden, i munnen, i tarmarna och i luften, vattnet och på marken. De flesta bakterier har vi nytta av, som till exempel de som håller till i våra magar och tarmar och hjälper oss att bryta ned den mat vi äter.

Människokroppen är en mycket gynnsam plats för såväl nyttiga som skadliga bakterier att leva och föröka sig på när de väl tagit sig förbi kroppens olika infektionsförsvar. Huden och slemhinnor är det första hindret för bakterier att tränga sig igenom. Inne i kroppen finns immunförsvar som detekterar och känner igen och attackerar främmande organismer.

När en skadlig bakterie ändå lyckas att ta sig in och börjar frodas så har en infektion uppstått. Ofta klarar kroppen att ta hand om detta själv man kan ibland behöva hjälp. I 2000 år har människan använt sig av silver för att hämma bakterietillväxt både vad gäller mat och dryck och även i kroppen. Som allt annat har kunskapen gått framåt och man har fått fram silver i en elektrokolloidal form som är ytterst effektiv vad det gäller att eliminera virus, bakterier och encelliga amöbor.

Dhyna Coburn är medförfattare till ”The Wonders of Colloidal Silver” och i en separat artikel med titeln ”Colloidal Silver – A Healthy Silver Lining” lägger hon till mer information kring mekanismen hur kolloidalt silver interagerar med skadliga mikrober.

 

Kolloidalt silver löser upp det enzym som primitiva organismer behöver för att metabolisera syre, cellen kan då inte andas vilket leder till att den kvävs och dör – därför så har kolloidalt silver effekt på alla typer av bakterier, inklusive superbakterier.

Metalliska och kelerade mineraler har en negativ laddning, medan kolloidala bioelektriska mineraler har en positiv laddning. Detta leder till en annan verkningsmekansim varigenom det kolloidala silvret förhindrar bakterietillväxt genom att den positiva laddningen på silverjonerna binds till den patogena organismens negativa laddning. Detta ställer till en kemisk oreda som skapar ett avbrott i den biologiska funktionen hos organismen som därmed inte kan fortplanta sig.

 

När det gäller virus så fäster sig silvret på proteiner i virusets hölje vilket hämmar virusets funktion och oskadliggör det.