”Okunnighet och rädsla grund för mirakelkurer” var överskriften till en artikel som bygger på en intervju med Cecilia Müller, publicerad i tidningen Ridsport där hon säger: Helbrägdagörare är ett gammalt fenomen och finns i olika former. Det bygger på folks okunnighet och rädsla.
Cecilia Müller tycker vidare att det tragiska är när dessa mirakelmetoder används istället för behandling som har ordinerats av veterinär. Hon menar att dessa medel för det mesta är relativt harmlösa men att man ska se upp för silver som är en av de vanligaste förekommande mirakelkurerna. Hon anser också att där finns en konspirationsteori bland anhängarna som går ut på att silver skulle vara en alltför simpel metod som läkemedelsindustrin inte kan patentera och att det är därför som den inte kommer allmänheten till godo.
Detta är skrämmande säger Cecilia Müller. Det finns ingen direkt forskning på kolloidalt silver på djur, men på människa har det visat dig att det inte har någon som helst avdödande effekt på sårbakterier. Däremot kan det ha viss effekt på tarmbakterier, vilket kan orsaka antibiotikaresistens i det långa loppet.
Tidningen skriver vidare att man ska se upp för silver för att det är en tungmetall som är skadlig i för stora mängder, och att det finns en risk för förgiftning. I en lösning frisätter silvret mycket joner som lätt oxiderar och bildar reaktiva fria radikaler, vilket inte är hälsosamt. Cecilia Müller avslutar kolloidalt silver-debatten med att säga följande:
Ett symtom på att man fått i sig för mycket silver är att man blir blågrå i huden. Det krävs visserligen ganska mycket för att det ska gå så långt – men det är absolut inte bara en kosmetisk biverkning som anhängarna hävdar, säger hon.
Avslutningsvis tas det upp att ett sätt att få en fingervisning om det finns någon verksam substans i ett mirakelmedel eller inte, är att titta om det är tävlingskarens eller slaktarkarens för hästar på det. Om det är belagt med karens kan man misstänka att det kan finnas någon substans som är verksam.
Flera reagerade på Cecilia Müllers uttalanden och i nätupplagan av Ridsport publicerades en gedigen replik. Citaten nedan är ett utdrag från det.
Förvirringen är total – motstridiga rön inom expertisen kan verkligen få en att undra om experterna vet vad de pratar om.
Att som Müller till exempel påstår i tidningen Ridsport – att silver inte skulle ha ”någon som helst avdödande effekt på sårbakterier” – är monumentalt okunnigt eftersom sjukvården i dag använder mängder av olika typer av silverkompresser, vilka produceras av läkemedelsindustrin. Silverkompressernas olika användningsområden är bland annat brännskador och svårläkta sår som ofta är infekterade av av antibiotikaresistenta bakterier. Cecilia Müller borde definitivt läsa på innan hon går emot världens samlade expertis och kunnande inom det medicinska silverområdet. Cecilia Müllers artikel utgör veritabel desinformation.
Det lustiga i sammanhanget är att Helsingborgs Dagblad påstod motsatsen – att kolloidalt silver har effekt på öppna sår men att det inte skulle ha någon som helst effekt inuti kroppen. Enligt Cecilia Müller så har kolloidalt silver effekter i mag- och tarmkanalen. Hur ska nu de självutnämnda ”experterna” ha det? Okunnigheten rörande kolloidalt silver genomsyrar tyvärr hela artikeln i Ridsport och så även de artiklarna om kolloidalt silver som i fjol publicerades i tidningarna Helsingborgs Dagblad och Sydsvenskan.
De senaste decenniernas medicinska forskning visar att kolloidalt silver ökar antibiotikans effekt tusenfallt. Artiklar finns publicerade i både Nature och Scientific American samt hos engelska BBC. Silvernanopartiklar är, enligt många experter, forskare och läkare, lösningen på problemet med antibiotikaresistenta bakterier, framförallt nu, när allt fler typer av antibiotikaresistenta bakterier uppstår. Trots närvaron av studier som visar att kolloidalt silver är lösningen på resistensproblemet, så florerar det ogrundade påståenden och icke verifierade påståenden om att silver i stället skulle bidra till att utveckla antibiotikaresistens.
I Ridsports senaste nummer har en Universitetslektor, Cecilia Müller, på SLU uttalat sig om ”mirakelkurer”. Det är inte första gången jag läser om sådan okunnighet men aldrig fått möjlighet att bemöta det eftersom inga journalister är intresserade av att lägga fram den sanna bilden. Men nu kan jag, via Internet och Facebook, föra min egen talan och bemöta den här typen av osanningar som präglar tidningsartikeln.
Universitetslektorn fortsätter; ”det tragiska är när dessa mirakelmetoder används i stället för att man tar ut veterinär eller hovslagare, eller när de får ersätta behandling som veterinär ordinerat.
Min kommentar; I tidigare inlägg skrev jag om Svensk Djursjukvårds PRIVATA sektor och hur deras omsättning ser ut för 2014. Det var 1,4 miljoner patientbesök och omsättningen var 2,86 miljarder, så hur tänker Universitetslektorn här? Menar hon att djurägare inte anlitar veterinärvården, jag tycker siffrorna talar för motsatsen.
Universitetslektorn fortsätter; För det mesta är de olika mirakelmedlen i sig relativt harmlösa även om det finns undantag. Gemensamt för mirakelmedlen är att de inte skrivs ut av veterinär men att de ändå anses ha läkande kraft. Ett sätt att få en ledtråd till om det finns någon verksam substans i ett mirakelmedel eller inte, är att titta om det är tävlingskarens eller slaktarkarens för hästar på det. Om det är belagt med karens kan man misstänka att det kan finnas någon substans som är verksam.
Min kommentar; Universitetslektorn verkar inte undervisa i näringslära i alla fall för då skulle hon veta det här om vitaminer och mineraler och dess verksamhetsområden i kroppen (enligt artikeln i Ridsport verkar hennes kunskapsområde mer vara riktat mot svamp). För övrigt förstår jag inte alls hur hon tänker med karens, det är 96 timmar på Homeopatiska medel. Substanser som man säger man inte ens kan mäta innehållet i och som då skall vara totalt verkningslöst. Så menar hon då att dessa ”sockerpiller” kan innehålla någon substans som är verksam?