Silver har använts ”i alla tider”…
Historiskt sett så har människor i över 2000 år begagnat sig av silvrets antimikrobiella egenskaper. Människan upptäckte att vatten som förvarades i silverkärl höll sig bättre än i andra typer av kärl. Silver- och kopparjoner har sedan antiken använts för att rena vatten från bakterie- och algtillväxt. Den som först använde sig av silver i vattenreningssammanhang var den persiske kejsaren Cyrus (Xerxes) som regerade åren 465–425 före Kristus hade som regel att förvara allt vin och vatten i silverklädda kärl. Det var den tidens ”kylskåp”. På bilden finns ett silvertefat från den tiden.
Inscription: ”Artaxerxes the Great King, King of Kings, King of Countries, son of Xerxes the King, of Xerxes [who was] son of Darius the king; in whose royal house this silver saucer was made.”
I vilda västern brukade man lägga en silverdollar i vattenkärlen eftersom man visste att vattnet höll sig bättre då.
När pesten härjade i Europa så åt välbärgade familjer på silvertallrikar och använder silverbestick i hopp om att silvret skulle skydda dem från sjukdomen som tog grannarnas liv. Pionjärer som reste tvärs över USA placerade silver- och kopparmynt i sina träfat och mjölkkannor för att hålla tillbaka tillväxten av bakterier och alger. Människor som slog sig ner i den australiensiska ödemarken satte en silversked eller silvergaffel i sin vattentank för att det skulle sterilisera vattnet.
I slutet av 1800-talet började läkemedelsindustrin använda sig av silvrets antimikrobiella förmåga. I ett halvt sekel dök silver sedan upp i hundratals medicinska produkter. 1884 började Crede att använda en 1% silvernitratlösning som droppades i de nyföddas ögon för att förhindra ögoninfektion, och för att förhindra att de skulle bli blinda när mödrarna hade fått gonorré.
Detta följdes av Von Behrings arbete 1887 där han visade att 0,25% och 0,01% silvernitrat-lösning var effektiv mot tyfus och anthrax bacillen, som orsakar mjältbrand – en sjukdom som annars har 97% dödlighet i obehandlat tillstånd.Silver både i form av folie och lösning användes för att behandla svårläkta sår på tidigt 1900-tal. Man lade då märke till att rödheten (tecken på inflammation) ofta minskade, vilket påvisade att såret ändrades från ett inflammerat tillstånd till ett icke-inflammerat läkningstillstånd. 1920 accepterade FDA kolloidalt silver (obs! det innehöll silversalter och inte elektrokolloidalt silver) som ett medel för sårbehandling.
Silversalter var alltså vanligt att använda i näsdroppar och i sårförband. Dessa mediciner kunde dock vara uppemot 30.000 gånger starkare (300.000 ppm) än dagens 10 ppm svaga elektrokolloidala silver. Medicinerna byggde ofta på en process där man löste silver i salpetersyra och som fick fram silvernitrat som slutprodukt. Silvernitrat är tack vare syrakomponenten – konstaterat potentiellt toxiskt, färgande och frätande.
Kända namn på silverbaserade mediciner från denna era är bland annat Argyrol och Protargol. Silver var förr också en ingrediens i populära ”hälsotonikum” och i medel som röktes. När man upptäckte antibiotiska medel som sulfapreparat och penicillin på tidigt 1900-tal till mitten av århundradet så minskade intresset för silver som en antimikriobiell medicin. Eftersom silver inte kunde patenteras så kunde läkemedelsbolagen göra mer pengar på att istället utveckla och patentera antibiotika.
På 1940-talet medan man väntade på att antibiotikan skulle nå den stora massan, minskade forskningen på silver inom medicinen drastiskt. Inte förrän 1960 när Moyer, Monafo and Burke började använda en 0,5% silvernitrat-lösning på sårskador ökade intresset för forskning igen.
1968 intruducerade Fox en 1% silversulfadiazin-kräm, som har blivit en av de ledande ingredienserna som har använts för att behandla sårskador under de senaste 35 åren. Ämnet patenterades år 1970.
Elektrokolloidalt silver är dock en helt naturlig produkt, innehåller bara rent silver (och vatten) och kan inte patenteras. Följdaktligen så finns inget större intresse hos läkemedelsbolag att kommersialisera denna produkt.
I boken Colloids in health and disease kan man läsa om alla de användningsområden man på 1920-talet hade för Colossol Argentum (den tidens kolloidala silver):
Silver håller dock på att göra en modest comeback som bakteriedödande medel. I modern tid så finns vattenreningsfilter och tabletter med silver som används både i hemmen, på företagen och även i flygplan.
Elektriska jonapparater som använder silver och kopparjoner för att rena pool-vatten – vilket ersätter klorin – har utvecklats.
Silver används till och med av NASA och av ryssarna för att rena vatten i de båda ländernas rymdfärjor, i ett halvt sekel sedan penicillinet.
Utvecklingen av nya antibiotikaresistenta bakterier ger upphov till oro angående överanvändningen av antibiotika som undermedel. Vissa grupper förespråkar därför att gå tillbaka till silver för att rena poolvatten och för medicinska antibiotiska ändamål. Bakterier och virus har intressant nog inte visat sig ha utvecklat någon resistens mot silvrets antibiotiska effekt.
Källa: http://www.dartmouth.edu/~toxmetal/toxic-metals/more-metals/silver-history.html
Silverjoner har desinficerat vatten på fartyg sen 70-talet
System med silverjoner för ett desinficera vatten har använts i över 40 år ombord på fartyg världen över. Dessa system har installerats på tusentals fartyg sedan 1970-talet. Ett ledande företag inom vattendesinfektion på stora fartyg är det Göteborgsbaserade företaget Jowa. Silver i vattendesinfektionssammanhang är konstaterat ofarligt och det finns i modern tid minst 40 års erfarenhet av tekniken utan att man registrerat några biverkningar. Flera miljoner människor i form av sjömän och passagerare kan antas ha druckit silverjondesinficerat vatten under denna period. På tillverkaren Jowas hemsida kan man läsa om silverjondesinficering för fartyg:
“We also have a water purification system that sterilizes the water through the use of silver ions. This product, called Jowa AG-S, has made us world-famous in the shipping industry! This sterilization method provides long-term protection and is a suitable method for long-term storage of drinking water. Since its introduction in 1970, this unit has been installed in thousands of ships. Incidentally, sterilizing water with the help of silver is an old and well-tried method that goes all the way back to antiquity. It is completely harmless to humans and animals and the silver ions do not change the taste or smell of the water.”